Affish för Avatar

Äntligen har jag fått se Avatar, naturligtvis i 3D. Snacka om årets visuella äventyr! Den hade säkert stått sig som en vanlig platt film, men i tre dimensioner är den överväldigande. Det var nära att jag började vifta bort flugorna i djungelscenerna…

Avatar kommer inte vinna några Oscars för bästa film, och James Cameron förhoppningsvis inte för bästa regi eller manus. I princip hela värdet av filmen ligger i bilden, även om det känns som om bildkvaliteten blir lite lidande av den extra dimensionen. Jag såg den dessutom i en salong med riktigt bra ljud, vilket utnyttjades väl. Vid vissa explosioner skakade stolen ordentligt!

Avatar utspelar sig i en främmande och magiskt vacker värld på planeten Pandora. Handlingen är alltså inte så överraskande eller innovativ, men det är ju som sagt inte därför man ser den här filmen. Det är lite synd för skådespelarna, som jag knappt minns. Jag tror att Sigourney Weaver är med… Och han som spelar Phoebes bror i Vänner är nån slags platschef. Men det är coolt att man kan känna igen skådespelarna i deras respektive avatarer.

Det finns en baksida med allt det fantastiska. Jag har inget emot att saker är annorlunda på andra planeter, men jag har svårt att acceptera när man struntar i fysikens lagar utan vidare anledning. När de flygande bergen förstört filmens trovärdighet tappar man fokus och börjar ifrågasätta allt: Varför skriker djuren genom munnen när de andas genom bröstkorgen?

Nåväl, en bra film som verkligen motiverar ett biobesök. Hemma på TVn skulle den säkert inte vara särskilt speciell.