Poster taggade Bra
Limitless
Poster för Limitless från Wikipedia
Limitless, regisserad avNeil Burger, handlar om den misslyckade författaren Eddie Morra (spelad av Bradley Cooper) som kommer över en drog som låter honom använda hela hjärnan hela tiden. Medan Eddie reder upp sitt liv med hjälp av sin nyvunna mentala kapacitet lyckas han naturligtvis snärja in sig ganska rejält med både gangsters och finanshajar.
Bradley Cooper gör en riktigt bra prestation i Limitless. Han är en övertygande författare på dekis men gör även en grym insats som yuppie. Abbie Cornish gör också en bra insats som Eddies on again, off again-flickvän medan Robert De Niro går lite på tomgång och han blir lite av en parodi av sig själv.
Historien är spännande och lagom överraskande. Det blir som vanligt med såna här filmer lite löjligt att Eddie gör bort sig med enkla misstag trots sin intelligens, men lite får man acceptera för att det ska bli en film överhuvudtaget.
Filmen slutar tvärt, som om det skulle kunna få plats en film i hoppet mellan scenerna på slutet. På samma sätt som the Bourne Ultimatum utspelas mellan några av de sista scenerna i the Bourne Supremacy skulle man kunna klämma in en uppföljare i Limitless. Det går helt enkelt lite för fort på slutet, och man får en god lust att läsa boken (The Dark Fields av Alan Glynn) bara för att få veta vad som egentligen hände. (Jag har dock inte läst boken, så jag vet inte om nyfikenheten skulle stillas.)
Jag gillar dock Limitless och skulle det komma en uppföljare skulle jag definitivt se den.
The Town
Affisch för The Town från Wikipedia
I The Town har Ben Affleck (regi och huvudroll) skapat en riktigt trevlig film om ett gäng bankrånare från världens bankrånartätaste område, Charlestown i Boston.
Historien är den vanliga boy robs banks, boy takes girl hostage, boy wants to be good, boy falls in love with girl, i det här fallet är girl duktiga Rebecca Hall. Som tur är hålls det romatiska dravlet på en lagom nivå och efter en lugn del i mitten drar det igång igen.
På många sätt kan The Town vara en bra tronföljare till Heat.
Julmustshake
Vi testade en julig variant på Citronshaken som blev riktigt god. Julmustsmaken kommer från julmustkoncentrat som vanligtvis används för att göra julmust av vatten man kolsyrar hemma, typ Sodastream. Det riktigt skumma är att den får en chokladig ton, trots att det inte finns ett uns choklad eller kakao i den! Ingredienser:
- Rikligt med Gräddglass
- En skvätt julmustkoncentrat
- En rejäl skvätt citronlikör
Kör alla ingredienser i en mixer. Smaka av och justera mängderna till perfektion. Njut!
Citronshake
Idag fick vi till en hejdundrandes shake, och receptet är så enkelt!
Den sura citronen kan misstänkas skära sig med glassen, men icke! Det blir en klockren union av smaker. Basen till shaken är som vanligt en god gräddglass. I det här fallet tillsatte vi bara rejäla duttar
- Citronlikör (runt 30% alkohol i den vi använde)
- Rose’s Lemon
- Citronsaft (som i saften från pressad citron, fast vi färskpressade inte)
Mixa tills det blir en härligt len konsistens. Klart!
Daybreakers
Affish för Daybreakers från Wikipedia
Daybreakers är en riktigt skön vampyrfilm av Michael och Peter Spiegler. Filmen handlar om den svåra blodsvälten som drabbar jorden år 2019 när vampyrerna tagit över jorden och människorna närmast utrotats. Vampyrsamhället skildras med överraskande noggrannhet och öga för detaljer. Det är helt enkelt övertygande och trovärdigt, inte utan komiska inslag.
Jag uppfattar tyvärr skådespeleriet som lite platt, framförallt av huvudrollsinnehavaren Ethan Hawke. Karismatiske Willem Dafoe är bättre men också han ovanligt blek. Sam Neill fungerar som skurk på något sätt.
Manuset är bra, genomtänkt och spännande, men tydligen inte tillräckligt skräckigt. Det har Bröderna Spiegler löst genom att låta fladdermöss flyga förbi och skrämma upp publiken… Och när det ändå saknas skräckkänsla har de bara höjt volymen på ljudeffekterna! Löjligt.
I sammanfattning en bra vampyrrulle med genomtänkt story, men hur kan vampyrerna se så välkammade ut när de inte kan spegla sig?
Avatar
Affish för Avatar
Äntligen har jag fått se Avatar, naturligtvis i 3D. Snacka om årets visuella äventyr! Den hade säkert stått sig som en vanlig platt film, men i tre dimensioner är den överväldigande. Det var nära att jag började vifta bort flugorna i djungelscenerna…
Avatar kommer inte vinna några Oscars för bästa film, och James Cameron förhoppningsvis inte för bästa regi eller manus. I princip hela värdet av filmen ligger i bilden, även om det känns som om bildkvaliteten blir lite lidande av den extra dimensionen. Jag såg den dessutom i en salong med riktigt bra ljud, vilket utnyttjades väl. Vid vissa explosioner skakade stolen ordentligt!
Avatar utspelar sig i en främmande och magiskt vacker värld på planeten Pandora. Handlingen är alltså inte så överraskande eller innovativ, men det är ju som sagt inte därför man ser den här filmen. Det är lite synd för skådespelarna, som jag knappt minns. Jag tror att Sigourney Weaver är med… Och han som spelar Phoebes bror i Vänner är nån slags platschef. Men det är coolt att man kan känna igen skådespelarna i deras respektive avatarer.
Det finns en baksida med allt det fantastiska. Jag har inget emot att saker är annorlunda på andra planeter, men jag har svårt att acceptera när man struntar i fysikens lagar utan vidare anledning. När de flygande bergen förstört filmens trovärdighet tappar man fokus och börjar ifrågasätta allt: Varför skriker djuren genom munnen när de andas genom bröstkorgen?
Nåväl, en bra film som verkligen motiverar ett biobesök. Hemma på TVn skulle den säkert inte vara särskilt speciell.
Sherlock Holmes
Affish från SF.se
Idag såg jag den nya Sherlock Holmes-filmen med Robert Downey Jr. i titelrollen. Som stort Downey-fan hade jag stora förhoppningar, och tack vare allt dåligt jag hade hört om filmen så blev jag inte så besviken. Historien är inte någon av sir Arthur Conan Doyles orginal utan utspelar sig efter dem.
Filmen är brutal, som man kan vänta sig av regissören Guy Ritchie, men ändå med en lättsam touch levererad av Downey. Det är många slagsmål som inte gör mycket till eller från, man vet ändå vem som kommer vinna. Dessutom är det lite för ofta så att Sherlock Holmes hamnar i knipa, tror man, tills det visar sig att han tänkt på det redan och förberett sig på nåt sätt. Det hela blir lite för fantastiskt till slut.
Jude Law gör en riktigt bra Doktor Watson, även om han haltar rejält ena stunden, bara för att springa som en hare i nästa. En annan sak som störde mig i filmen är när Holmes och Watson vadar upp till midjan i Themsen, men så snart de kommit i land är kostymerna rena, torra och välpressade. Sånt är löjligt, och svårare att svälja än alla de tekniska uppfinningar skurkarna lyckats ta fram för att lura lagens långa arm.
Jag tycker att Sherlock Holmes är en sevärd film, men den är lite för ojämn för att vara en toppfilm.
Snabba Cash
Affish från SF.se
Jag har just sett svenska gangsterfilmen Snabba Cash av Daniél Espinosa.
För att vara en svensk film var den riktigt bra. Storyn var så bra att jag får lust att läsa boken, av Jens Lapidus. Skådespeleriet funkar bra, även om JW (spelad av Joel Kinnaman) skriker lite för mycket. Så mycket att jag misstänker att filmmakarna fått använda specialeffekter för att få till allt dreggel. Det blir väldigt mycket saliv när det börjar gå riktigt åt pipan för JW.
Precis som i invasionseposet Den Längsta Dagen pratar alla karaktärer (och de är många med invandrarbakgrund) sina hemspråk. Det är kvalitet! Det blir lite jobbigare att hänga med, för allt är inte översatt, men det ger en känsla av äkthet till filmen. Nåt som inte känns helt realistiskt är hur naiv JW är. När man inser att man blivit lurad så lär man sig väl? Eller är det bara jag som sett för många Heist-filmer för att någonsin lita på någon igen..?
Hur som helst, en riktigt sevärd svensk film, det är det inte ofta man stöter på en sådan.
Det var Cybercom som bjöd på förhandsvisningen, inklusive dricka och popcorn! Tack!
Annons