Pinjenötter av babbagecabbage

Under den senaste veckan, drygt, har jag lidit av en åkomma som kallas Pine Mouth — Pinjemun. (Observera att jag inte fått någon läkares diagnos, och att alla åsikter och råd i detta inlägg ska ses som amatörmässiga. Tala alltid med din läkare om din hälsa.)

Pinjemun har symptomen att allt man äter har en besk eller metallisk smak. För mig har det främst handlat om en hemsk bitter eftersmak. Allt gott man äter smakar som det ska i en minut men följs av uppåt en timme av osmak. Problemen uppkom drygt ett dygn efter att jag ätit pinjenötter, och höll alltså i sig i drygt en vecka. Vad jag läst på nätet verkar symptomen uppkomma 1-3 dagar efter att man ätit pinjenötter och hålla i sig i 1-2 veckor, det ska dock vara helt ofarligt.

Vad beror då pinjemun på? Det verkar finnas lite olika förslag: Bekämpningsmedel, allergi, härskna pinjenötter, kinesiska pinjenötter. Livsmedelsverket verkar tro att pinjenötter av annan art, som blandas i för att dryga ut nötterna, är orsaken till problemen. Eftersom pinjemun inte forskats på så länge, det beskrevs första gången 2001, finns inte så många säkra svar.

Under veckan som gått har jag försökt förstå vad som går att äta utan att det smakar beskt och om det finns något sätt att minska eftersmaken. Saker som redan smakar beskt funkar ganska bra, som öl exempelvis. Whiskey har också förmågan att lindra eftersmaken. Tandborstning verkar också lindra beskan.

Jag provade också stark mat, och även om det är svårt att avgöra så tror jag att det smakade mindre starkt men mer beskt. Så här mot slutet av problemtiden tycker jag mig ha reagerat mest på söt mat. Lämna gärna en kommentar med vad som funkar för dig, och vad som funkar dåligt.

Kommisarie Späck

En svensk film i samma genre som Nakna Pistolen hör inte till vanligheterna. Det tycker jag är synd och därför har jag precis sett Kommisarie Späck på bio.

Det är kanske inte världens bästa film men regissören Fredde Granberg har lyckats dra ihop en ansenlig hop skådespelare. Kjell Bergqvist och Per Morberg är bara två av alla de som tramsar runt för billiga skratt. Dessutom är det fullt av cameos och folk som spelar sig själva.  Som vanligt i den har typen av löjligt enkla komedier är inte skådespelarnas engagemang på topp. Man går igenom rörelserna enligt manus och levererar skämten. Håller man bara tempot och fräschören kan det bli riktigt lyckat.

Kommisarie Späck håller inte riktigt måttet. De skämt som levereras håller ofta hög kvalitet, men det är lite för långt mellan dem och mot slutet blir det förutsägbart. Trist…

Alvin & Gänget 2 från Sf.se

I den andra filmen om Alvin och Gänget får grabbarna konkurrens av ett tjejgäng. Bra läge för dubbelt så mycket busiga sjungande och dansande jordekorrar. Det är en väldigt enkel och förutsägbar film, men det är kanske att vänta av en barnfilm.

Animationen är helt okej, men väldigt tecknad till stilen. Interaktionen med skådespelarna funkar bra, men det är ju inte Avatar på långa vägar. Två av mina seriefavoriter från TV, Jason Lee från My Name is Earl och Zachary Levi från Chuck, spelar i filmen. Tyvärr gör de ganska klena insatser.

Jag såg Alvin och Gänget 2 dubbad på svenska. Det funkar inte så bra, läppsynken är helt enkelt undermålig.

• Gräddglass
• Jordgubbar
• Physalis (frusna)
• Punsch
• Vallmofrö

Vallmofröna hade vi stött i mortel, men de gav ingen smak till shaken.

Affish för Daybreakers från Wikipedia

Daybreakers är en riktigt skön vampyrfilm av Michael och Peter Spiegler. Filmen handlar om den svåra blodsvälten som drabbar jorden år 2019 när vampyrerna tagit över jorden och människorna närmast utrotats. Vampyrsamhället skildras med överraskande noggrannhet och öga för detaljer. Det är helt enkelt övertygande och trovärdigt, inte utan komiska inslag.

Jag uppfattar tyvärr skådespeleriet som lite platt, framförallt av huvudrollsinnehavaren Ethan Hawke. Karismatiske Willem Dafoe är bättre men också han ovanligt blek. Sam Neill fungerar som skurk på något sätt.

Manuset är bra, genomtänkt och spännande, men tydligen inte tillräckligt skräckigt. Det har Bröderna Spiegler löst genom att låta fladdermöss flyga förbi och skrämma upp publiken… Och när det ändå saknas skräckkänsla har de bara höjt volymen på ljudeffekterna! Löjligt.

I sammanfattning en bra vampyrrulle med genomtänkt story, men hur kan vampyrerna se så välkammade ut när de inte kan spegla sig?

• Gräddglass
• Päronkräm (vi använde Ekströms)
• Xanté päronlikör
• Mörk choklad
• Chokladsås

Var försiktig med mängden Xanté, det blir lätt för beskt om man tar för mycket. Krämen gör shaken, just det, krämig utan att man behöver använda grädde.

En riktigt god och fruktig shake. Den kan säkert varieras med lite mint, om man gillar det.

Affish för Avatar

Äntligen har jag fått se Avatar, naturligtvis i 3D. Snacka om årets visuella äventyr! Den hade säkert stått sig som en vanlig platt film, men i tre dimensioner är den överväldigande. Det var nära att jag började vifta bort flugorna i djungelscenerna…

Avatar kommer inte vinna några Oscars för bästa film, och James Cameron förhoppningsvis inte för bästa regi eller manus. I princip hela värdet av filmen ligger i bilden, även om det känns som om bildkvaliteten blir lite lidande av den extra dimensionen. Jag såg den dessutom i en salong med riktigt bra ljud, vilket utnyttjades väl. Vid vissa explosioner skakade stolen ordentligt!

Avatar utspelar sig i en främmande och magiskt vacker värld på planeten Pandora. Handlingen är alltså inte så överraskande eller innovativ, men det är ju som sagt inte därför man ser den här filmen. Det är lite synd för skådespelarna, som jag knappt minns. Jag tror att Sigourney Weaver är med… Och han som spelar Phoebes bror i Vänner är nån slags platschef. Men det är coolt att man kan känna igen skådespelarna i deras respektive avatarer.

Det finns en baksida med allt det fantastiska. Jag har inget emot att saker är annorlunda på andra planeter, men jag har svårt att acceptera när man struntar i fysikens lagar utan vidare anledning. När de flygande bergen förstört filmens trovärdighet tappar man fokus och börjar ifrågasätta allt: Varför skriker djuren genom munnen när de andas genom bröstkorgen?

Nåväl, en bra film som verkligen motiverar ett biobesök. Hemma på TVn skulle den säkert inte vara särskilt speciell.

Heath Ledger gör som vanligt en strålande insats. Tyvärr blev detta hans sista film och tre andra skådespelare fick kallas in för att avsluta. Jude Law, Johnny Depp och Colin Farrell täcker på ett snyggt sätt upp, i Farrells fall oväntat men bra. Resten av ensemblen fungerar men lämnar inget vidare bestående intryck, kanske för att de försvinner lite i det grafiska spektakel som exploderar på filmduken.

Gilliams python-arv skiner igenom här och var, framförallt i drömsekvenserna. Det håller sig på en lagom nivå, även om man kan tycka att det är dags att komma med nåt nytt efter alla dessa år. Tråkigt nog så är det inte alls lika roligt som Monty Python. Visst, det är inte riktigt samma grej, men det känns som att vi i publiken går miste om en väldigt massa skoj. Filmen kunde ha varit rolig också, inte bara konstig.

Kort sagt en lätt virrig men fascinerande historia som dock inte engagerar och inte alls är så rolig som man kunde ha hoppats.

• Disaronno mandellikör (Amaretto)
• Nystött kardemumma
• Gräddglass
• Mjölk

Det blev lite för beskt med både Disaronno och kardemumma, men med en distinkt smak av semla!