Arkiv för januari 2010
The Imaginarium of Doctor Parnassus
I dag såg jag ex-python:en Terry Gilliams senaste verk The Imaginarium of Doctor Parnassus. Historien är som väntat ganska skum och det tog mig ganska lång tid innan jag förstod vad filmen gick ut på. Till slut går det upp att det är en film på temat ingå inte avtal med djävulen. Det visar sig att han kan luras…
Heath Ledger gör som vanligt en strålande insats. Tyvärr blev detta hans sista film och tre andra skådespelare fick kallas in för att avsluta. Jude Law, Johnny Depp och Colin Farrell täcker på ett snyggt sätt upp, i Farrells fall oväntat men bra. Resten av ensemblen fungerar men lämnar inget vidare bestående intryck, kanske för att de försvinner lite i det grafiska spektakel som exploderar på filmduken.
Gilliams python-arv skiner igenom här och var, framförallt i drömsekvenserna. Det håller sig på en lagom nivå, även om man kan tycka att det är dags att komma med nåt nytt efter alla dessa år. Tråkigt nog så är det inte alls lika roligt som Monty Python. Visst, det är inte riktigt samma grej, men det känns som att vi i publiken går miste om en väldigt massa skoj. Filmen kunde ha varit rolig också, inte bara konstig.
Kort sagt en lätt virrig men fascinerande historia som dock inte engagerar och inte alls är så rolig som man kunde ha hoppats.
Shake med smak av Semla
Mixa följande i lagom proportioner (ingredienserna är absolut inte sorterade i den ordningen):
- Disaronno mandellikör (Amaretto)
- Nystött kardemumma
- Gräddglass
- Mjölk
Det blev lite för beskt med både Disaronno och kardemumma, men med en distinkt smak av semla!
Sherlock Holmes
Affish från SF.se
Idag såg jag den nya Sherlock Holmes-filmen med Robert Downey Jr. i titelrollen. Som stort Downey-fan hade jag stora förhoppningar, och tack vare allt dåligt jag hade hört om filmen så blev jag inte så besviken. Historien är inte någon av sir Arthur Conan Doyles orginal utan utspelar sig efter dem.
Filmen är brutal, som man kan vänta sig av regissören Guy Ritchie, men ändå med en lättsam touch levererad av Downey. Det är många slagsmål som inte gör mycket till eller från, man vet ändå vem som kommer vinna. Dessutom är det lite för ofta så att Sherlock Holmes hamnar i knipa, tror man, tills det visar sig att han tänkt på det redan och förberett sig på nåt sätt. Det hela blir lite för fantastiskt till slut.
Jude Law gör en riktigt bra Doktor Watson, även om han haltar rejält ena stunden, bara för att springa som en hare i nästa. En annan sak som störde mig i filmen är när Holmes och Watson vadar upp till midjan i Themsen, men så snart de kommit i land är kostymerna rena, torra och välpressade. Sånt är löjligt, och svårare att svälja än alla de tekniska uppfinningar skurkarna lyckats ta fram för att lura lagens långa arm.
Jag tycker att Sherlock Holmes är en sevärd film, men den är lite för ojämn för att vara en toppfilm.
Snabba Cash
Affish från SF.se
Jag har just sett svenska gangsterfilmen Snabba Cash av Daniél Espinosa.
För att vara en svensk film var den riktigt bra. Storyn var så bra att jag får lust att läsa boken, av Jens Lapidus. Skådespeleriet funkar bra, även om JW (spelad av Joel Kinnaman) skriker lite för mycket. Så mycket att jag misstänker att filmmakarna fått använda specialeffekter för att få till allt dreggel. Det blir väldigt mycket saliv när det börjar gå riktigt åt pipan för JW.
Precis som i invasionseposet Den Längsta Dagen pratar alla karaktärer (och de är många med invandrarbakgrund) sina hemspråk. Det är kvalitet! Det blir lite jobbigare att hänga med, för allt är inte översatt, men det ger en känsla av äkthet till filmen. Nåt som inte känns helt realistiskt är hur naiv JW är. När man inser att man blivit lurad så lär man sig väl? Eller är det bara jag som sett för många Heist-filmer för att någonsin lita på någon igen..?
Hur som helst, en riktigt sevärd svensk film, det är det inte ofta man stöter på en sådan.
Det var Cybercom som bjöd på förhandsvisningen, inklusive dricka och popcorn! Tack!
-
Du bläddrar för närvarande i arkiven för januari 2010
Annons